Det behövs en dialog i Estland

På mitt förra blogginlägg om Estland har jag fått en mängd reaktioner. Många bra, intresssanta och givande. Men också många från människor som inte läst vad jag skrivit, som inte bemödat sig om att ta reda på mina faktiska åsikter. En del har istället för att diskutera det jag skrev om, diskuterat Sovjetsystemet och förtrycket där. Och hållt mig ansvarig. Man har anklagat mig för att vara en bortskämd svenska medelklassunge. Bristen på insikt och förmåga att tillgodogöra sig tankar utanför den egna begränsade och fördomsfulla världen tycks vara enorm. Jag förstår att det blir svårt att lösa de problem som Estland har när ester boende i Sverige reagerar så fördomfullt och inskränkt.

Precis som jag som svensk kan se att Sverige förtryckt samer, finnar och invandrare så borde esterna kunna se att Estland förtrycker rysktalande. Jag tycker det är hög tid att esterna i Estland öppnar upp för en dialog med människor som talar andra språk och som tycker annorlunda. För att inga missförstånd ska uppstå så känner jag naturligtvis också till ester som ser problemen i Estland på samma sätt som jag. Men med tanke på kommentarerna på mitt förra inlägg verkar de vara i minoritet. Det verkar vara lång väg att gå för Estland innan man är ett demokratisk land, med lika rättigheter för alla invånare.

Att jag inte är ensam med mina åsikter gällande förtrycket mot estlandsryssar visas av flera artiklar i Göteborgs-Posten, så här skriver exempelvis Jan Arell "Efter självständigheten har de på flera vis varit diskriminerade." i artikeln Staty med stort symbolvärde. Forskaren Ulf Bjereld säger i DN att "Den ryska minoriteten i Estland är i underläge på flera sätt. Arbetslöshet och social utslagenhet är vanligt, och många har inte rösträtt eftersom de inte är estniska medborgare. Långsiktigt sett är det därför viktigt att lugna den oroliga situationen, men också att förbättra förutsättningarna för den ryska minoriteten". Läs hans artikel, "Det behövs en dialog".

För att svara på huruvida jag som socialist försvarar Sovjettidens förtryck vill jg bara påpeka att jag tillhör en politisk riktning som brukar kallas "trotskism". Under 20-talets och 30-talets Stalin-era kallades de med våra åsikter för "vänsteroppositionen". Människor med samma åsikter som jag har hörde till dom första som blev skickade till läger, till dom första som Stalin mördade. Så mitt och mina kamraters ansvar för Stalintidens terror är lika med noll. Vi var offer för den, precis som så många andra. Det är förolämpande att då bli anklagad för att stödja Stalin och blunda för Sovjets förtryck mot minoriteter. Vi har aldrig försvarat Stalins Sovjet, alltid stött opposition i östeuropa. Alltid kämpat för demokrati, såväl i stalinismens Östeuropa som i kapitalismens Västeuropa. Konsekvent har vi kämpat för den lilla männsikan, för arbetaren , för den nedtryckte, i alla väder, i alla typer av länder och så länge som vår rörelse funnits. Läs mer på Socialistiska Partiets hemsida.

Är jag då en bortskämd svensk medelklassunge? Jag döm själv, min far behövde ibland tigga för att familjen skulle klara sig när han växte upp. Min far blev sjöman och sedan industriarbetare och när han slutade sitt yrkesverksamma liv hade han uppnått status av arbetsledare. Då hade jag sen länge flyttat hemifrån. Min mor växte upp som fosterbarn. Jag har idag 3 barn och två barnbarn så nån unge är jag ju inte direkt. Det hade varit lätt att se för de människor som skrivit kommentarer, om de bara bemödat sig om att ta reda på saker innan de skrev. Men det kanske är för mycket begärt?

Andra bloggar om: Estland, Sovjet, Baltikum, Fördomar