Socialdemokraten
Kent Härstedt riktar skarp kritik mot
regeringens förslag till begränsat antal mottagarländer för svenskt bistånd och mot urvalet av länder:
- Jag kan inte förstå varför vi i stort sett överger Asien där hälften av jordens fattigaste befolkning bor samtidigt som vi uppgraderar Europa och fördjupar samarbetet där. Målet med det svenska biståndet är att bekämpa fattigdomen och då ter sig en sån här fördelning märklig, säger Kent Härstedt till SvD.se.
Även
vänsterpartiet och miljöpartiet har kritik liksom biståndsorganisationerna
Forum Syd och
Svalorna. Hans Linde (v) är bland annat kritisk till slopat bistånd till Nicaragua och Haiti samt att dessa ersätts av bl.a Turkiet och Serbien.
Biståndsminister Gunilla Carlsson försvarar sig med bl.a.:
- Behoven är oändliga. Men Sverige kan inte vara överallt och behoven är alltjämt störst i Afrika, sade Gunilla Carlsson vid en presskonferens i Rosenbad på måndagsmorgonen.
En som tror hon har hittat en anledning till regeringens förändringar av biståndspolitiken är
Hanna Löfqvist. Jag vet inte om hon har rätt. Inte heller är jag säker på att
regeringens linje är helt fel, även om jag håller med Forum Syd att man inte bara kan släppa länder man samarbetat med i många år.
Men en sak gör att jag funderar. Regeringen brukar inte agera i de fattigas intresse i första hand. Att hjälpa storföretag och de rika i Sverige är det som styr alliansregeringens politik i det mesta. Varför skulle inte det gälla också biståndspolitiken? Därför är jag trots allt mest skeptisk till regeringens förslag. Även om jag tycker att kritiken som synts i media inte är speciellt bärkraftig.
Borgarmedia:
SVD1,
SVD2,
DN1,
DN2,
DN3,
GPAndra bloggar som kommenterar är:
Alliansfritt Sverige,
Jinge,
Sven Elander,
HBT-sossenAndra bloggar om:
Bistånd,
Regeringen,
Alliansen,
Gunilla Carlsson,
Forum Syd,
Sida,
Politik,
SamhälleEtiketter: Bistånd, Regeringen