IB-agentens bombhot

Med anledning av dikussionen kring islam och eventuell terrorism riktad mot SAVerige publicerar jag här nu utdrag ur säkerhetstjänstkommissionens rapport om övervakningen av den svenska palestinarörelsen. Det rör sig om några bombhot som på 1970-talet utfördes av IB-agenten Gunnar Ekberg. Andra inslag i denns verksamhet var inbrott hos och stöld från vänsterorganisationer. Genom att det hela utpelar sig i början av 1970-talet rör det sig också om den period som berörs av TV-serien Upp till kamp. Det hela kan ge en bild av hur terrorsim kan skapas av säkerhetstjänster och hur deras infiltratörer faktiskt arbetar. Kanske något att tänka på, både för den autonoma vänstern och dess kritiker.

9.1 Gunnar Ekbergs bombhot av flygplan

Ett av de mest uppmärksammade och kontroversiella inslagen i Gunnar Ekbergs verksamhet som IB-agent och infiltratör i den svenska Palestinarörelsen var att han den 20 mars 1969 själv ringdeoch bombhotade ett israeliskt El Al-plan. Från en telegrafstation vid Engelbrektsgatan i närheten av Studentkåren i Göteborg ringde han till flygplatsen Frankfurt am Main och påstod att ett El Al-plan som just skulle starta hade en bomb ombord.

Ekberg har själv medgivit att han genomförde bombhotet, men menar att han övertalats till det av David Kaloti, som vid den tiden var en ledande företrädare för palestinierna i Sverige. Ekberg hävdar dels att han inte visste om det verkligen fanns en bomb på planet, dels att han riskerade att väcka Kalotis misstänksamhet om ha vägrade genomföra bombhotet. Såväl David Kaloti som andra personer har menat att Ekbergs version är osann. De menar att Ekberg själv tog initiativet till bombhotet och att han vid flera tillfällen försökte övertala personer inom Palestinarörelsen att begå olagliga handlingar.

Avslöjandet att Gunnar Ekberg i sin gärning som agent gick så långt som att bombhota flygplan väckte stor uppmärksamhet. Trots Ekbergs förklaringar till varför han gjorde som han gjorde sågs bombhotet ändå som ett uttryck för att IB och dess agenter agerade på ett sätt som gick långt utöver vad som kunde anses vara acceptabelt.

Vad som hittills däremot inte uppmärksammats är att Gunnar Ekberg genomförde ytterligare ett bombhot och det av en än allvarligare art. Den 7 juni 1970 - ett drygt år efter det första bombhotet - ringde Gunnar Ekberg anonymt till Kastrup och meddelade att ett plan från Middle East Airways, på väg till Beirut över Frankfurt och Zürich, innehöll en bomb. Planet skulle just starta och 19 passagerare och fyra besättningsmän fick evakueras. Efter en genomsökning av planet kunde det starta, fyra timmar försenat.

Ekbergs hot mot Köpenhamnsplanet i juni 1970 måste bedömas som än mer kontroversiellt än hotet mot El Al-planet, eftersom han denna gång inte kan legitimera sitt agerande med att han handlat överrumplat. Tvärtom var hotet mot Köpenhamnsplanet förankrat hos IB:s ledning som godkände och hjälpte till att planera operationen. Det officiella skälet var att Ekberg igen hade utsatts för påtryckningar av David Kaloti att genomföra ett bombhot och att IB inte ville riskera att Ekberg framstod som illojal med den palestinska saken.

//

Mot bakgrund av ovanstående förefaller det inte troligt att initiativen till bombhoten kom från Kaloti, utan snarare från Ekberg. Huruvida Kaloti sedan understödde Gunnar Ekbergs initiativ eller ej kan vi inte veta.

IB:s godkännande av Ekbergs bombhot mot Köpenhamnsplanet måste beskrivas som häpnadsväckande. Åtminstone tre aspekter av IB:s godkännande av aktionen förtjänar att lyftas fram. För det första kan man ställa sig frågan huruvida IB:s godkännande av bombhot mot flygplan verkligen var förenligt med svensk lagstiftning.

För det andra menar Ekbergs kontaktman i polisförhör (se ovan) att IB inte kunde veta om bombhotet var reellt eller inte. Med tanke på att poängen var att den tänkte initiativtagaren till hotet David Kaloti själv skulle befinna på planet, blir tolkningen att hotet var reellt fullkomligt absurd. För det tredje förefaller IB:s påstådda tolkning att Kaloti ville ”testa” Ekbergs lojalitet inte rimlig. Ingen annan Palestina-aktivist hade utsatts för ett sådant test - inte heller i de rapporter Ekberg själv författade. Om IB:s ledning verkligen trodde på Ekberg, borde deras eget omdöme ändå föranlett dem att avstyra operationen. Därutöver innebar bombhotet förstås ett avsevärt lidande för de enskilda människor som utsattes för det.

*
För mer information om Ekberg-affären läs hela rapporten som jag länkar till i inledningen av detta inlägg.

Andra bloggar om: Terrorism, Islam, Palestina, IB, MUST, Säpo, Upp till kamp, Politik, 1968, Palestinarörelsen, Samhälle

CIA, infiltratörer och provokatörer

Tord Björk på Kristianstadsbloggen skriver intressant om Varför CIA infiltrerade Sverige. Det med anledning av de artiklar som publicerats i svensk media, speciellt i Expressen, kring CIA och Sverige under den senaste veckan.

Det mest berömda fallet i Sverige gällande infiltratörer är naturligvis Gunnar Ekberg i Palestinarörelsen. Nu har vi också fått bekräftat att CIA infiltrerade rörelser i Sverige. Naturligtvis gör amerikanska säkerhetstjänster liksom de svenska SÄPO och MUST (inkl IB/KSI) det fortfarande.

Det hela har också undersökts av säkerhetstjänstkommissionen som skrivit ett antal rapporter, IB del 1, IB del 2, IB del 3 och om övervakningen av Palestinarörelsen inklusive det amerikanska spåret samt den s.k. sjukhusaffären. I Tyskland är det kanske mest uppseendeväckande fallet infiltrationen i NDP som ledde till att ledningen där inte kunde åtalas för flera mord och överfall på invandrare. En stor andel av den högsta ledningen där var i själva verket agenter för det tyska författningsskyddet (Säkerhetspolisen). Allt enligt boken Brunt!

Det är bara att konstatera att infiltration i politiska rörelser är legio från underrättelsetjänsters sida. Men naturligtvis är det hela mycket tveksamt ur demokratisk synpunkt.

Jag har kommenterat CIA tidigare, Det finns många underättelsetjänster. Polisprovokatörer har jag också berört.
Läs mer: Folket i Bild om IB, alla Säkerhetstjänstkommissionens rapporter inklusive det amerikanska spåret, 11-september-utredningen, The Local
Wikipedia: IB, SÄPO
Borgarmedia: EX1, EX2, EX3, Resumé, SVD1, SVD2, DN1, DN2,
Andra bloggar om: USA, IB, MUST, CIA, Underättelsetjänst, Säkerhetstjänst, Politik, Övervakning, Vänstern, Säpo
Technorati: CIA, Politik, USA, IB

Det finns många underättelsetjänster

CIA (Central Intelligence Agency) öppnar hemliga arkiv och visar upp en del av sin smutsiga byk. Det är intressant. Framförallt ur historiskt perpektiv. Men också för tolkningen av vår nutid. För att få en bild av vad amerikanska underättelse- och säkerhetstjänster kan tänkas göra. Men det är kanske ingen tillfällighet att det är just CIA som släpper till arkiv. CIA är inte längre den amerikanske underrättelsetjänst som ställer till med mest jävelskap i världen. Den rollen har övertagits av DIA (Defence Intelligence Agency).

I USA är det i princip så att varje federalt departement har sin egen underrättelse- och säkerhetstjänst. Finansdepartementet (fram till 2003) och sen dess nationella säkerhetsdepartementet har Secret Service, med ansvar för presidentens personliga säkerhet i första hand, det s.k. närskyddet, dvs livvaktsverksamhet. Men också vakter på ambassader etc är från Secret Service. Fjärrskyddet, mot terrorister, bombningar etc har försvarsdepartementets (Pentagon) DIA ansvar för. Försvarsdepartmentet har flera andra säkerhets- och underättelsetjänster vid sidan av DIA, som NSA (National Security Agency) och de enheter som tillhör varje truppslag (marinen, armén etc), CIA är en myndighet oberoende av något departement och har därför en friare roll.

1973 hade den samlade amerikanska säkerhetstjänsten 50 000 anställda (oräknat Secret Service) . CIA fick 36% av de samlade anslagen och NSA 27%. Totalt hade CIA då omkring 9000 anställda. (Källa: Peter Bratt, IB och hoten mot vår säkerhet, 1973). Idag (2005) har CIA 19 000 anställda medan de militära underrättelsetjänsterna totalt har 50 000 anställda och en budget på 22 miljarder dollar, varav DIA 1 miljard. CIA:s budget är 3 miljarder. (Källa: Hans Abrahamsson, En delad värld, 2006)

I stort sett är de flesta länders underättelse- och säkerhetstjänst uppbyggd på motsvarande sätt. Fast inte lika många olika tjänster, byråer och organisationer. Några exempel:

Sverige - vi har ingen civil underättelsetjänst motsvarande CIA, men flera militära, MUST, en motsvarighet till NSA - FRA och så har varje truppslag sin egen. En polisiär - SÄPO som motsvarar både FBI och Secret Service.
Israel har Mossad som motsvarar CIA, Shin Beth som motsvarar FBI samt Modiin, motsvarande DIA.

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN
Bloggar: Jinge, Det Progressiva USA, Jan Kallberg
Intressant?
Andra bloggar om: USA, Terrorism, IB, MUST, Militär, CIA, DIA, Underättelsetjänst, Säkerhetstjänst, Politik, FRA
Technorati: CIA, Politik, USA, DIA, Secret Service, Pentagon, MUST, IB

Lars Danielsson - skurk?

I dagens DN försvarar sig Lars Danielsson genom att gå till motangrepp. Han menar att katstrofkommissionens läckor, som lett till tidigare artiklar och inslag i DN, SVD, Ekot, en mängd blogginlägg, Jinge, Hartman1, Hartman2, Gudmundson, Ingerö, Mina Moderata Karameller, och många fler, är en medveten handling ämnad att svartmåla honom. De flesta bloggare verkar hjärligt trötta på det hela. Många kräver att han ska börja prata sanning. En del försvarar honom.

Men ingen verkar egentligen tro på att han pratar sanning. Det kan han faktiskt göra, oavsett att Jinge påstår att så inte kan vara fallet. Lars Danielsson var regeringskansliets ansvarige för kontakter med den svenska militären. Det framgår med all tydlighet genom den roll han spelade i Göteborgshändelserna år 2001. (se Hans Abrahamssons bok, En delad värld, Leopard Förlag, 2006) Försvarsstaben hade väldigt tidigt information om katastrofen, försvarsdepartementet fick tidigt tillgång till denna. Det finns all anledning att förutsätta att Lars Danielsson därför också fick denna information tidigt. Allt annat vore faktiskt underligt.

Är det dessutom så som man skulle kunna misstänka att Lars Danielsson motsvarar den mystiske grå eminensen som Leif GW Persson har med i sina polisromaner, eller rentav i själva verket själv en av MUST:s medarbetare. Något som man lätt kan tro när man läser Hans Abrahamssons bok eller Säkerhetstjänstkommissionens utredningar om övervakning, IB och Säpo. Detta är naturligtvis i allra högsta grad en spekulation och jag ser fram emot huruvida Lars Danielssons kommande bok kan bringa klarhet.

Men tills vidare misstänker jag i alla fall att Lars Danielsson i stort faktiskt talar sanning även om det till synes finns motsättningar mellan det han säger och katastrofkommissionens rapporter. Men det finns enligt Danielsson förklaringar till detta, vilket han går in på i sitt debattinlägg i DN.

Emellertid krävs det att det IP-nummer som inte kunnat efterforskas och som Danielsson loggat in från tillhör Försvarsstaben eller något liknande för att mitt eget resonemang ska hänga ihop. Och där kan ha dessutom ha använt andra datorer, förutom sin bärbara. Om det nu är så som jag spekulerar, så frågar jag mig, varför han i så fall inte redovisar detta, utan framhärdar i sitt tidigare resonemang, vilket sannerligen inte verkar speciellt lyckat eller framgångsrikt. Han är, om mitt resonemang skulle stämma, ingen skurk. Men då verkar han mer än lovligt korkad. Och det kan ju inte heller vara fallet. Mycket underligt är det.

Borgarmedia: SVD1, DN, SVD2, Aftonbladet, Expressen1, Expressen2
Andra bloggar om: Lars Danielsson, IB, MUST, Politik, Tsunami, Katastrofkommissionen